Hej

Mindre än en vecka kvar.

Jag hatar verkligen varma rum.
Nu sitter jag här och nästan svettas, ändå har jag knappt något på mig.
Vet inte varför jag skrev det, men jag bara skriver.
Köpte en klänning idag, sedan en tshirt. Snart blir sextusen sexhundra.
Jaja, fan, det är värt det.

Allt bygger på bekräftelser. Det är jobbigt, irriterande.
Men inget man kan komma undan.
Bekräftelse.

Jag ser verkligen fram emot alla jag ska träffa under festivalen!
Det blir mysigt, kul, spänt och nervöst.
Det jobbigaste är inte Att träffas, utan vad ska man säga efter hej?
Jag har lätt för att prata med personen som om jag känt den länge, alltså ställer jag frågor som är rätt onödiga. Jag vill ställa spännande frågor.
Men den jobbigaste delen är Hejdå,
När säger man det? När passar det?
Hur gör man. Kram, eller bara ett simpelt hej.
Nyckeln är nog att inte tänka så mycket, utan att bara göra.
Men jag tänker. Vilket gör det jobbigare än vad det egentligen är.