Augusti i helvetet

Buhu. Känns som att allt bara blir värre och värre.

Trodde sommarlovet skulle sluta bra.
Men vi får se, det blir vad man gör det till. Så jag får se till att det blir ett bra slut på det.

Imorgon, eller ja, senare på dagen, så ska jag på möte.
Jag vill verkligen inte. Bara jag tänker på det så blir jag alldeles kallsvettig.
Ingen kan väl tvinga mig? Jag får säga nej.

... Vilket jag är sjukt dålig på att göra.

Jag börjar utveckla en fobi.
Jag börjar nämligen mer och mer ogilla att prata i telefon.
Jag vet inte varför! Telefon är så mycket bättre än mellan fyra ögon (inte alltid såklart). Men det är något som gör att jag inte vill. Får träna på det där... Så ring mig! He he.

Göteborg imorgon, igen. Älskar att vara där, för det känns som att jag har ett helt annat liv där.
Där finns ingenting som finns här, vilket får det att kännas så nytt och liksom... Ja, jag kan helt enkelt vara mig själv där. När man går på stan behöver man inte oroa sig över att behöva kallprata med någon som man med säkerhet kommer att stöta på.
Man kan gå där, som man vill, hur man vill och låtsas att man är en oberoende och stark människa.
Sedan kan man byta personlighet, stil, allt. Testa lite.
Idag vill jag vara popare, neutral, crazy och indie, rockare, emokid, fjortis, ful, fin.

-

Har dock bara testat emokid, ful och mitt vanliga jag.